Arvid Källström föddes i Oskarshamn 1893. På 1920-talet studerade han i Paris tillsammans med Isaac Grunewald, Gösta Adrian Nilsson (Gan) m.fl. och hade en följd av år sin ateljé där. Han gjorde studieresor till Italien, England, Belgien och Nederländerna.
I Paris ställde Arvid Källström ut på Salongen och Salon des Realitets Nouvelles. Han deltog även i utställningen på Charlottenborg och den Frie Udstilling i Köpenhamn och på Liljevalchs i Stockholm.
Arvid återvände till Sverige 1934 och var verksam i Stockholm tills han, 1939, slog sig ner i Påskallavik.
Från 1940 var han centralgestalt i den så kallade Källströmsgruppen, som regelbundet ställde ut i Oskarshamn. Hans produktion är synnerligen omfattande och spänner från småskulpturer och porträtt till monumentalgrupper av olika slag, bland annat fontängrupper och kyrkliga arbeten.
Hans energi och experimentlusta var stor och med sina gedigna kunskaper i de olika materialen kunde han lätt växla från den hårdaste graniten till det mjuka glaset, från cementblandaren till minsta modellpinne. Inte heller tyg var honom främmande och skulpturerna kunde vara stora eller små, stillastående eller rörliga och till och med ljudande. I sin egen trädgård gjorde Arvid sin största kvinnofigur, skapade abstrakta skulpturer av både betong och metall samtidigt som han formade några underbart sköna naturalistiska konstverk.
Bland de större arbetena märks fontänerna i Kalmar, Oskarshamn och Hultsfred, monumentet över Esaias Tegnér i Växjö (brons 1926), Vid Målsnöret (brons 1936, Hudiksvall) och Ölandsflickan' (granit 1943, Borgholms torg). Han har med krucifix, dopfuntar, orgelfasader, med flera verk, smyckat en rad kyrkor, framförallt i Småland.
Arvid är representerad på Nationalmuseum och Moderna museet i Stockholm samt Kalmar museum.
Han avled 1967 och är begravd på Påskallaviks kyrkogård